I början då jag hade flyttat hit kände jag ingen saknad alls. Inte på ett bra tag. Inte förens nyligen. Pratade med mamma igår i telefonen och kände att jag bara ville gråta. Som en liten unge!! Jag saknar henne. Jag saknar Matilda. Jag saknar ganska mycket hemifrån, men missförstå mig inte: skulle aldrig byte bort det jag har påbörjat här nere i söder! Sedan saknar jag faktiskt min bil. Haha så sjukt, men jag saknar att driva omkring med min pärla.